Kärlek till vitt och blått

Att fotboll betyder mycket behöver man inte förklara för någon som lägger ned många timmar varje vecka på träning och matcher. Många som spelar lägger även ned tid på att titta på fotboll, när kompisar spelar eller på teve.

En del av oss tycker också det är kul/intressant att titta på ett annat lags träning eller match, utan att vi för den skull har någon anknytning till detta lag. Nördigt säger en del. Men de har fel.

Fotbollen är stor. Det är den i särklass största idrotten i vårt land och i världen spelar runt 240 miljoner människor fotboll aktivt. Men det är egentligen många fler. Flest spelare finns det i USA, följt av Indonesien, Kina och Mexico. På vår kontinent är Tyskland störst. Tänk sedan att varje spelare lägger ned fem timmar varje vecka, så inser man att fotboll tar ganska mycket av vår tid.

Människor kan längta efter fotboll. Eller snarare sitt favoritlag. Ett av de allra mest känsloladdade ögonblicken jag upplevt (utöver rent privata händelser som att få barn och barnbarn) var i centrala Berlin i januari 1990.

Jag var där den kvällen då muren skulle börja rivas. Känslan som fanns i luften går inte att beskriva. Den var helt enkelt magisk. Vare sig förr eller senare har jag upplevt samma. Människor grät, jublade, kramades och bara vrålade rätt ut. Historia skapades. När de tunga betongblocken föll kändes det både i marken och i magen.

En man jag träffade, från östra Berlin, skulle nu få sin längtan uppfylld, nämligen att få se sitt älskade Hertha Berlin spela fotboll. Han längtade efter vit-blått. Det var det första han tänkte på. Muren gjorde det omöjligt att besöka Herthas matcher men nu skulle det ske. Klubben flyttade från öst till väst 1963. I början av 90-talet höll de till i division två och var ganska mediokra.

Jag var själv och tittade på några av deras träningar. Det var inget storlag som övade. Numera är de bland de bättre tyska lagen och satsar stort på att etablera sig bland de riktigt stora. Tredje plats i Bundesliga just nu.

Ett fotbollslag kan till och med hålla livslusten igång. Berättelsen om längtan efter blå-vita Herta tycker i varje fall jag är vacker.

Hertha har sin hemmaplan på Olympiastadion i Berlin. Den är mäktig. Hur stor en fotbollsplan får vara finns noga nedtecknat. Som regel är den ungefär 100 meter i längd och 60 meter på bredden. Jag har försökt hitta måtten på Råtorpsvallen, men misslyckats. Men jag gissar att den är något mindre än genomsnittet.

En plan får inte vara mindre än 90 meter lång och 45 meter bred. Maximåtten är 120 x 90 meter. För internationell fotboll finns särskilda måttkrav. Måtten har gällt sedan 1887. Det finns också nedtecknat hur målen får se ut, näten, liksom mittcirkeln och linjerna. I nästa krönika tänkte jag berätta om hur det gick till när fotbollsmålens storlek och stolparnas utseende bestämdes.

Hur stor den största planen är har jag inte kunnat hitta. Däremot såg jag att den minsta fotbollsplanens mått är 500 x 380 nanometer, vilket är så litet att det ryms 20 000 sådana planer på toppen av ett hårstrå. Undrar just om det går att slå några inlägg på en sådan?

Visste ni förresten att det var en fotbollsplan som ledde amerikanerna på spåren till de sovjetiska raketinstallationerna på Kuba 1962. Henry Kissinger har berättat om detta i en tv-intervju. Hur gick det till? Jo, när ett av spaningsplanen upptäckte en fotbollsplan på ett av de tagna fotografierna så undrade analytikerna förstås varför en fotbollsplan fanns där. Fotboll är en obetydlig sport på Kuba. Där är baseboll nummer ett. För att kunna göra denna analys krävs förstås en del kunnande om landet i fråga, om dess kultur, livsstil och annat utöver sådant som säkerhetspolitiska analytiker normalt ägnar sig åt.

Det visade sig nämligen att de sovjetiska ”rådgivarna” hade byggt och använde planen för eget spel. De spelade ”bubba” på sin fritid. Amerikanarnas intresse för vad som pågick där växte.

När bilderna studerades mer så såg man installationerna av raketer som höll på att kasta världen in i ett krig mellan USA och Sovjet.
Fotbollen har allt. Både kärlek och krig.

Peter Götell

PS. Råtorpsvallens mått är 105 x 62,5. Allt enligt herr Larsson på Trangärdstorpsvägen. Blir ni trötta av att springa hundra meter så är det bara fem kvar...

Han berättar också att minimimåttet för en plan i nationella serier är 105 x 65 meter. Är planen mindre måste dispens sökas. Om vi vandrar uppåt i seriesystemet till allsvenskan måste vi nog bygga ut planen.
I fotboll måste man hålla reda på mycket.