I lördags spelade vi vår sista hemmamatchen för året. Vi var laddade till tänderna för att avsluta

hemmasäsongen på allra bästa sätt. Vi hade även vår förra match i färskt minne - där vi spelade fantastisk fotboll i andra halvlek. Det vi kom överens om innan matchen var att oavsett vad det står ska vi bara fortsätta som vanligt - dvs vi ska spela som om det hela tiden står 0-0.

Killarna tar oss på orden. Från första sekund är det fokuserat och laget står i centrum framför individen. Vi får se anfall där bollen i princip är hos varenda kille innan den passerar mållinjen. Vi får se prov på passningskombinationer som inte vi lärt ut - de måste ha "fusktränat". Vi ledare står och väntar på en reaktion, dvs att alla helt plötsligt vill göra mål och andra saker än spelet prioriteras - den kommer aldrig. I halvtid skulle det vara elakt av oss ledare att försöka ändra på något.

Andra halvlek börjar i ett lugnt tempo - bollen får göra jobbet. Allt eftersom halvleken går så skruvar vi upp tempot mer och mer, vilket ger omedelbar utdelning. Det rasslar nästan lika mycket i motståndarnas mål i denna halvlek. Efter varje mål så ropar alltid någon i laget "det står 0-0" Vi har även tränat in ett par hörnvarianter som vi provat ett par matcher. Vi har varit oerhört nära tidigare men inte fått in den, men nu resulterar den ett par gånger.

Vi vill även passa på att ge Ulvsby en stor eloge. De kämpade stort hela matchen, gav inte upp och det blev aldrig grinigt på plan.

Vi måste ge, nej vi måste inte, utan vi vill ge alla spelare överbetyg för en otrolig insats. Att kunna ha det fokuset hela matchen är för oss en gåta (vi ledare hade inte klarat det).

Vad tar vi med oss:

ALLT